Enhandsflöjt & trumma: denna speciella instrumentkombination var under medeltiden allt annat än exotisk. I skriftliga källor, på målningar och skulpturer från Sverige i norr till Spanien och Italien i söder möter oss instrumentet i alla möjliga situationer: till dans, vid tornerspel och teater; vid hovet och i kyrkan, bland hög och låg. Det måste helt enkelt betraktas som ett av medeltidens vanligaste instrument - en status som troligen upprätthölls från det första omnämnandet på 1200-talet fram till mitten av 1500-talet, då instrumentets popularitet började dala. Flöjten användes ibland som soloinstrument, eller i par som dubbelflöjt. Den kunde också kombineras på andra sätt: en kalkmålning från mitten av 1400-talet i Estuna kyrka visar en lekare med enhandsflöjt och ãsnatterpinnarä (som fortfarande används i irländsk folkmusik under namnet ãbonesä) och i rådhuset i Sienna ses en ängel spela enhandsflöjt & triangel (ca. 1400). I Spanien och Sydfrankrike kan man ännu idag få höra musiker som behärskar enhandsflöjt & trumma till det möjligas yttersta gräns - i obruten tradition från medeltiden. Den mänskliga rösten: Sångaren har alltid haft särstatus bland musiker - så även under medeltiden. Den kyrkliga polemiken och påvens bannbullor mot musik handlede nästan alltid om användandet av musikinstrument i kyrkans tjänst - inte om sånger till Guds ära. I världsliga sammanhang var det sångaren och diktaren som satt med vid högbordet - inte de simpla musikanterna; ty ... av alla musikinstrument är den mänskliga rösten mest värdig att prisas, för den producerar både ord och toner, medan de andra endast förmår frambringa ljud ...(Summa Musica, 1200-talet)  Kantele: Det ålderdomliga folkmusiknstrumentet kantele (kannel, kankles  eller kokle) består av en vingformad ihålig resonanslåda, gjord av ett stycke trä(vanligtvis gran, al eller tall) överspännt med  ett varierande antal metallsträngar. Den grundläggande konstruktionen är den samma som det medeltida stränginstrumentet  psalterium och dess orientaliska föregångare qanun. Idag är kantele ett populärt folkmusikinstrument i både Finland, Estland, Lettland, Litauen samt delar av Ryssland. Den hade ursprungligen 5-7  strängar, vanligtvis stämda i en diatonisk moll eller durskala. men mot slutet av 1800-talet blev det populärt med större och ljudstarkare instrument  så idag  finns instrumentet i många storlekar  och kan ha helt  upp till 40 -50, delvist kromatiskt, stämnda strängar. I Kalevala (Finlands Nationalepos från Karelen) gav hjälten Väinämöinen inte bara liv åt orden utan tillverkade också en " kantele av svansbenet på en ren. som han lät stränga med renaste jungfruhår och därefter spela på med naglar av gäddans tänder".